Trädet är köpt som Aroma. Men allt detta röda? Kan det vara den röda varianten (Amorosa?), eller den soliga, heta sommaren som gör att alla de fina äpplena lyser mot lindarnas höstgula löv. Det får jag grunna vidare på.
Det här skrev jag i höstas men det råkade hamna som utkast istället för att publiceras. Men inte har jag lyckats klura ut vilket äpple det är. De håller sig fortfarande i sin kalla vinterförvaring.
Ribston håller sig bra, har börjat bli lite skrynkligt men smakar bra. Just nu är de populära bland trastarna. Varje dag kommer 4-5 koltrastar och kalasar på äpplen som jag rensar ur vinterförvaringen. Ribston blev vackert röda på solsidan under förra sommarens alla soldagar. Andra år är de flesta mest grågröna med mycket gråmatt rost som ofta finns över nästan hela skalet.
Vinteräpplet Gul Richard har jag i min trädgård. Det och Transparent Blanche är ympat på samma stam. Gul Richard börjar som grönt, nästan blågrönt innan det så sakteliga blir mer och mer gult, ofta efter att jag plockat ned det. Äpplet är gott även som grönt, lite friskare än det mildgula mogna äpplet.
I år blev många äpplen skorviga och fula, fast ändå är det ett spännande och vackert mönster över ytan.
Det här borde vara Maglemer tycker jag efter att ha letat runt i olika äppelböcker.
Kokade Signe Tillisch till mos men bestämde mig att koka vidare och prova att göra fast konfekt, godismarmelad. Det fick puttra rätt länge ihop med socker. Jag använde samma proportioner mellan mos och socker som Vår kokbok anger, ca 5-6 dl per liter/kilo mos. Hittade ett annat recept där de tyckte att man skulle ha lika delar socker och passerat mos men äpplena är ju söta i sig så jag valde den lägre mängden. Marmeladen ska rullas i strösocker också. Jag bredde ut det fasta moset på ett smörpapper och där fick det ligga ett par dagar för att bli hanterbart. Blev goda.
Dagens äpple har redan fallit eller ätits upp. Snövit mognar i början av september och kan plockas fram till mitten av månaden ungefär. Den vita sidan är nog vitare än Transparent Blanche och den röda sidan är ofta riktigt mörkt röd.
Jämfört med Signe Tillisch (år 2018) är Snövit ett mycket litet äpple, lagom för en barnhand. Äpplet ger en vackert röd saft och rosigt mos om man kokar med skalet. Färgen verkar vara starkare i de tidigast plockade äpplena.
Ett höstäpple som i år slog tll med jätteäpplen på ett gammalt träd. 348 gram, 376 gram, 391 gram och störst och tyngst vägde 425 gram! Ett ljust, grönt och sött äpple som kan hålla sig fram till jul.
Blad de här jättarna hade flera blivit "glasäpplen" med delar av köttet genomskinligt och vätskande. De klarar nog inte lagring.
Cox orange är nog det godaste äpple jag vet. Kryddigt och aromrikt. Förra året blev äpplena pyttesmå, nästan som paradisäpplen, men många. Kartgallra är väl lösningen på det. Men de små äpplena har mer koncentrerad smak så jag känner mig ändå rätt nöjd med mina små äpplen som håller sig än även om de börjar bli lite skrynkliga i skinnet.
