litet botaniskt äventyr där jag får anledning att fundera över floran eller snarare flororna

När jag var ute och gick i eklandskapet (jo vi har det här i Väderstad också) för någon vecka sedan hade vitsipporna knappt börjat blomma men en matta av blad och knoppar hade börjat breda ut sig bland hassel och ekar. I vitsippsmattan fanns en annan växt som också bredde ut sig på liknade sätt och  bladen var flikiga och lite vitsippslika. Knopparna däremot var rundare, mer slutna och lite fjälliga. Jag plockade med mig en hem för att kolla i floran. Den blev bortglömd i fickan på jackan och när jag plockade fram den gick den inte att likna vid någonting längre... så för ett par dar sedan var jag tillbaka på samma plats igen. Vitsipporna hade börjat blomma och den lilla look a like-växten var nu inte lika lätt att se. Den hade också börjat blomma men hade oansenligt små gröna kronblad, nästan som om det bara var foderblad. En muterad vitsippa? Temperaturen stiger. Tänk om jag hittat en ny! Det är ju inte helt ovanligt. Har själv en samling av både blå, rosa och fyllda vitsippor med mer eller mindre regelbundna kronblad. Började mitt bläddrande i Mossbergs flora (Den nya nordiska floran av Bo Mossberg och Lennart Stenberg). Men helt lik en vitsippa är den inte. Den lilla växten har ett slags mjöl på sig, inte så att det syns men det känns på fingrarna. Kanske en sk farina, av samma slag som många vivor i primulasläktet har?  Det blir ett oändligt bläddrande i Mossbergs flora. Den lilla mjölsippan har jag satt i ett glas med vatten och där står den några dagar medan jag letar då och då. Växten är ganska spröd och växte ytligt så jag fick med rötter också. Rötterna är vita och rena, nästan helt utan jord.  Jag hittar den tillslut, inte bland sippor och inte bland vivor, utan i en alldeles egen kategori på sidan 573 (!) Desmeknoppsväxter. Jo detta är en desmeknopp. Ett växtnamn som jag hört och läst men som jag nog aldrig sett. Men är det en desmeknopp? Mossbergs flora är bra för där finns alla växter med, teckningarna är fina men texten... tråkig. Och ibland tar han inte ens med uppgifter så att det går att jämföra två lika växter. Men om desmeknoppen har Lennart Stenberg ändå lyckats få med doften! Den har myskdoftande blommor skriver han. Jag börjar snusa ner näsan i de små oansenliga blommorna. Nej, jag kan inte känna någon myskdoft. Nu har ju vi människor begåvats med väldigt olika luktsinnen så jag tar med glaset och stoppar under Morgans näsa. Nej, någon myskdoft kännar han inte. Tycker bara det luktar unket vatten säger han.  Jo, det gör det väl säger jag och tänker att jag borde bytt vatten på den stackars växten. Frågan är om Lennart Stenberg har luktat på desmeknopp? Eller bara fört vidare en gammal uppgift. För i mitt fortsatta sökande efter vilken växt jag funnit letar jag även i Vilda växter i Norden av Carl-Fredrik Lundevall och Gebbe Björkman. Och där står det! Citat: Den avger visserligen en svag myskdoft, men blommorna luktar snarast som unket dricksvatten. nästan ordagrant som Morgan sa.  I deras intressanta bok kan man även läsa vad ordet desme betyder. Man får också veta att den lilla växten ställde till problem för Linné eftersom den inte alls passade in i hans klassificeringssystem. Jojo, han försökte helt enkelt att inte låtsas om att den inte uppförde sig som han ville med sina ståndare och pistiller och kallade den Adoxa moschatellina där adoxa står för utan berömmelse och moschatus betyder myskdoftande (moschtellina var ett namn som växten hade långt före Linné och kanske var mysk då ett vidare begrepp?) I Bo Nyléns fotoflora står det också att: Blommorna har en svag mysk- eller balsamdoft. Att ha en flora som täcker allt och även funkar att ha med sig ut är nog inte möjligt. Mossbergs är bra eftersom där finns 3 250 växter beskrivna! Men det betyder ju också att den är så stor och tung att den inte är något man stoppar i fickan, möjligen har med i bilbiblioteket på längre turer. Att beskriva så många växter gör ju också att den blir så tråkigt kortfattad. Gebbes och Carl-Fredrik Lundevalls bok tar bara upp 400 växter men gör det på ett mycket roligare sätt. Här kan man läsa om gamla användningar och folkliga namn. Den väcker lust att få veta mer och det får man.Varje växt presenteras i en eller flera spalter med fina illustrationer.  Bo Nyléns fotoflora från 1992 har jag haft mycket nytta av. Han har klämt in över 1000 växter i fickformat. Fast då får fickorna vara stora och hålla för den ganska tunga boken. Bo Nylén har korta texter men han lyckas nästan alltid få med  någon liten kulturhistorisk information om vad växten använts till som sällan finns med i andra floror. Den återvänder jag ofta och gärna till.